Den 25 mars är mer känd i våra trakter som Tran(e)dagen.
Det är en sed som har en mycket lokal prägel och förknippas med sydöstra Småland,
Öland och Blekinge. När tranan kommer förebådar den vårens ankomst och dagen har
då blivit så pass lång att det är ljust när man går till sängs. Därför brukar man
säga att ”tranan bär ljus i säng”. Tranans ankomst finns avbildad i Olaus Magnus
där tranor bär ljus i näbben. Den dagen skall man inte tända något ljus.
Får tranan se att det är tänt i ett hus, där hon passerar, ansågs det i folkliga
föreställningar att det skulle brinna i huset i fråga under årets lopp eller så
skulle någon avlida där. Under Trandagen ansågs dessutom allehanda lömska krafter
vara i rörelse. Den kallades även 6räppadag, det vill säga början på vårkvartalet.
Bonden höll reda på de tretton veckornas gång genom att räkna dem baklänges.
I bondepraktikan sägs det att fryser det på denna dag skall det frysa i 40 nätter
och lika mycket snö som det ligger på takets skuggsida skall bli liggande på
nordvettande sluttningar till midsommar. Trandagen är främst en högtidsdag för
barnen här i sydöstra Sverige som otåligt väntar på tranans ankomst. Innan hon
kommer på natten till den 25 mars skall barnen måla och rita tranor. Bilderna
skall ställas mot fönsterrutan i varje sovrum för att locka tranan och visa att
det finns barn i huset som väntar på henne.

Det är viktigt att spjällen och
kakelugnsluckorna är öppna i de rum, där det finns sådana. Inga dörrar skall vara
stängda. Det går också bra att låta något fönster stå lite öppet så att hon kan
komma in. Tranan är lurig. Det är inte alltid som hon kommer på besök.
Dels är hon synnerligen lättskrämd. Dels är kravet för att barnen skall få besök
att de har uppfört sig ordentligt under året som gått. Tranan vet om de har skött
sig eller ej. Innan barnen går och lägger sig på kvällen den 24 mars är det
tillrådligt att de ställer en trana, som är målad på styvt papper och som har
en bit ljus i näbben, på middagsbordet. Därefter kan de gå till sängs och vid
sänggaveln kan de hänga upp sina strumpor. När de sedan vaknar på morgonen
återstår att se om hon kom och vad hon lade i deras strumpor. Har de tur är
strumporna fulla med godis.

Ibland syns spår av henne i form av fjädrar som hon
har tappat på golvet. Då kan barnen följa efter och se vilken väg hon tog.
Hur länge barnen än försöker hålla sig vakna den kvällen missar de i allmänhet
hennes besök. Hon kommer oftast inte förrän de sover. ”Barna skulle i säng medan
solen var uppe på varferafton, annars skulle tranan göra något fult i sängen.
” Vaktmästare E. Olsson, Kalmar, 1930. Det har förekommit att folk har klätt ut
sig till tranor i Kalmar län. De delade då ut godis till barnen medan de senare
var vakna. Carl Wilhelm von Sydow skriver i sin artikel Tranan och Vårfrudagen
om ett trankvällsupptåg av en barnsköterska som kom från Förlösa socken utanför
Kalmar. ”Detta tillgick så att en person klädde ut sig till trana med en duk på
huvudet, utdragen till en lång näbb, och med uppritade ögon. På händer och fötter
voro dragna strumpor och det hela anordnat så likt en trana som omständigheterna
medgåvo.

Stora pappersvingar på ryggen fullbordade illusionen. Tranan kom med en
ljusbit i ena handen och en käpp i den andra för att leta rätt på barnen och
tvinga dem i säng. I sängen hade tranan lagt garnnystan som skulle föreställa
hennes ägg. Idén var att barnen den dagen skulle gå till sängs vid dagsljus,
annars skulle tranan komma och taga dem.” Von Sydow drar paralleller med
tranvärpningen till de folkseder som är knutna till S:t Nicolaus ute i Europa
i december månad. Än kommer han och delar ut sina gåvor, än finner barnen dem i
sina skor eller strumpor, utan att ha sett honom.